onsdag 11 oktober 2017

Il Grande Vegofestivale!

Måttfullhet är en dygd...
Så var den över för den här gången. Den stora Vegofestivalen...

Vadå Vegofestival kanske någon undrar? 
För den som inte har koll på konceptet så låter ju festival storslaget men egentligen handlar det om att den som vill delta lagar en maträtt hemma, tar med den och bjuder andra på smakprov. Du behöver inte ens laga mycket mer än du brukar eftersom tanken är att vi tar smakbitar av varandras rätter. Ett knytkalas alltså. Men nu var det ju inte vilken matfestival som helst vi talar om, utan en vegofestival, och då får man tänka till på så vis att det är recept med mindre miljöpåverkan som gäller. Vi utmanade varandra att tänka utanför lådan där kött, fågel och fisk ligger och gonar. Det brukar bjudas på många spännande, smakrika rätter som man kanske aldrig skulle ha testat på egen hand.

Hur gick det då?
Det beror kanske på hur man ser det. Det blev ett visst manfall till premiären av Den stora Vegofestivalen. Den blev kanske inte så Grande nu när vi för första gången extrapolerade konceptet från miljö- och stadsbyggnadskontoret till att inbegripa hela stadshuset. Men det var ju SÅ GOTT!

Här plockas det fram!
Jag vill tacka de kollegor från övriga förvaltningar som ändå vågade sig på att vara med. Andra ångrade sig bittert när de såg oss glufsa i oss som om det inte fanns en morgondag. När flera medarbetare berömde initiativet och hoppades att det blev en ny festival snart igen blev jag lika rörd som den Daal jag svängde ihop kvällen innan!

Nu när jag halvligger och djupandas för att försöka smälta ner årets billigaste avsmakningsmeny konstaterar jag att jag inte bara sparade några kronor (jag är trots allt smålänning) utan det var också årets godaste avsmakningsmeny!

Några kollegor som likt gamar cirkulerat runt läckerheterna men som inte själva hade haft möjlighet att laga mat vågade sig till slut fram för att provsmaka och det är ju lite det som är tanken. Festivalen "uppfanns" för att inspirera till att minska på köttkonsumtionen för att istället upptäcka mat med ett lite mindre klimatavtryck. (Att undertecknad övertrasserat kebabkontot och riskerade kronisk vitaminbrist var bara en katalysator).

Nästa gång hoppas vi att fler vågar haka på i festivalen och även att fler vågar komma fram och provsmaka lite grann. För en nästa gång kommer det att bli!

Vi ska försöka publicera alla goda recept här på Miljö på Ö inom kort!
Ingen kan beskylla mig för att vara fotograf...

onsdag 13 september 2017

Hälsans dag för cyklar och oss andra




Världshälsoorganisationens definition av hälsa är "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande". Det är inte ofta man är i det tillståndet kan jag säga...i går på min träning cyklade jag till exempel barbent in i ett illa placerat nässelsnår. Välbefinnande...

Nu måste man ju inte nödvändigtvis forcera nässlor varje dag och det är trots allt hälsosamt att röra på sig och att cykla är både praktiskt och miljövänligt dessutom. Inför den årliga tillställningen Hälsans Dag i Lidingö centrum hade vi det där i åtanke men också att det är lättare att vara både hälsosam och miljövänlig om hojen håller. Därför fanns Lidingö stad på plats med en pop-up-vårdcentral för cyklar i nöd. Tillsammans med Maltes cykel erbjöd vi alltså cykelservice för våra medborgare. Både mina kollegor på plats och vår samarbetspartner för dagen rapporterade om ett lyckat event även om vi med lite bättre marknadsföring möjligen fått än fler att hitta till vårt hörn. Vi hade ju till och med ordnat en tävling med cykelrelaterade vinster!

Man hade också möjlighet att lämna in cyklar till Vänverksamheten som tog emot cyklar till nyanlända. Vill man läsa mer om Vänverksamheten beskriver Lidingösidan det bra här

Vi hade ett urlyckat evenemang med liknande upplägg för stadens anställda för ett par veckor sedan, om det kan du läsa här när viljan infinner sig. 

Nu var ju hälsan i fokus denna dag och miljön smög bara med så att säga. Därför ska vi inte bli långrandiga här på miljöbloggen, då måste vi byta namn. Live long and prosper som Mr Spock sa!

onsdag 30 augusti 2017

Bokslut på badsäsongen 2017

Käppalabadet
Har du badat nåt i sommar? För egen del har det varit sparsmakat med besök i plurret, blötast blev jag nog på en cykeltävling i ett regndränkt Danmark, även om jag lyckades få till ett dopp vid Sticklinge strand här på slutet. Jag beklagade mig lite över min torrskodda sommar för kollega Annelie. Då berättade hon om sitt nya motto "man ångrar aldrig ett dopp" och jag måste erkänna att det ligger något i det! Under förutsättning att det inte ligger nåt illa förorenat i det, vattnet alltså. Det där sista för oss faktiskt in på dagens ämne.

Varje sommar utför miljö- och stadsbyggnadskontoret provtagningar av badvattenkvalitéten på Lidingös fem kommunala bad (badviken i Kottlasjön, Käppalabadet, Sticklinge udde/Sandviksbadet, Fågelöudde samt Södergarn). På https://www.havochvatten.se/badplatsen kan ni snabbast ta del av våra provsvar. Dessutom kontrolleras bassängbadet i Brevik samt badplatserna vid Dalénum och Gåshaga strand. Dessa är dock inte klassade som kommunala bad och därmed finns de inte med på e-tjänsten ovan. 

Vi kan glädjande nog konstatera att alla kommunala bad har varit tjänliga under hela sommaren! 

Hur går det då till undrar ni? Jo vi samlar in prover ett bestämt antal gånger under varje sommar för att kontrollera förekomsten av E coli och Intestinala enterokocker som båda är bra indikatorer på om vattnet är förorenat. Vi kontrollerar siktdjup, okulärbesiktigar förekomsten av alger samt kontrollerar temperaturen. Bedömningen sker enligt Havs- och Vattenmyndighetens ”Vägledning för strandbad enligt direktiv 2006/7 EG”.
Annelie med provtagaren i högsta hugg
Vad händer om provsvaret skulle vara otjänligt då? Så fort ett sådant provsvar inkommer till oss kommer vi att sätta upp en skylt vid det berörda badet för att informera er på plats. Dessutom utförs en ny provtagning omedelbart. Skylten sitter kvar till dess att ett prov anger att vattnet åter är tjänligt. Det kan vara bra att känna till att det tar några dagar innan vi kan få ett svar från labbet så man får ha lite tålamod.
Så här ser skylten ut

Det har varit väldigt lite algblomning i år vilket nog kan tillräknas de svalare temperaturerna under sommaren. I augusti har vi dock fått några samtal om röd algblomning på flera ställen på norra ön. Vi skrev lite om detta på Lidingö stads hemsida.


Breviksbadet
Nu slutar vi ta badvattenprover för det här året men låt inte det hindra er! Kom ihåg "-Man ångrar aldrig ett dopp"!




















onsdag 23 augusti 2017

"Inga inspektörer på den djupa delen"

- Dyvikan! Vi glömde dyvikan!
Ropen ekade ut över sjön medan roddbåten sakta gick under...


Svettig vaknade jag i går morse och kunde efter en stund konstatera att jag inte var på Kottlasjöns botten utan hade haft täcket uppdraget upp över huvudet medan jag sov.












När jag väl återhämtat mig från ångesten var det dags att pallra sig iväg. I dag var det nämligen dags att åter igen tillsammans med kollega Silvia provta Kottlasjön, Stockbysjön samt Långängskärret. Förra sommaren skrev vi också om denna höjdpunkt. Åtminstone för oss inspektörer, det är ju inte varje dag man får möjlighet att ro omkring på Kottlasjön, i synnerhet inte i tjänsten. På djupt vatten kan man i och för sig vara ändå.

Långängskärret
Vi hade redan i planeringsfasen stött på patrull när det visat sig att det inte längre finns någon bil med dragkrok att låna i stadshuset. Hur skulle vi nu få med oss båtsläpet? Det visade sig till slut att en skåpbil medelst krok gick att uppbringa i alla fall.

Hämtare/selfie-pinne
Vi skulle börja med Långängskärret som är krångligast att ta sig till men när vi räknade ihop alla våra instrument inklusive den gamla Ruttnerhämtaren saknade vi plötsligt en annan hämtare, en med teleskoparm som man använder från strandkanten. Nån har väl snott den för att använda som selfie-pinne, tänkte jag bittert. Men icke! Dagen till ära var kollega Annelie ute och tog prover på våra badplatser. Med bara en selfie-pinne/hämtare i vår ägo fick vi vackert planera om och möta upp Annelie innan kärret kunde provtas.

Från Långängen gick kosan mot Lidingövallen för att hämta båt och släp. Då uppstod nästa problem. Hanen passade inte honan och då talar jag inte om hur Silvia känner inför mig, även om jag misstänker att utfallet är detsamma, men vi kunde inte ansluta släpets ljusramp till bilen. Vi provade flera omvandlare men ingen passade. Vi fick till slut tag på en annan bil. I med sladden och så iväg...skulle man kunna tänka sig men icke! Felsignalerna stod som spön i backen. Vad falls? Vi knatade bak för att kontrollera blinkers och så vidare bara för att konstatera att samtliga lampor var krossade eller bara trasiga. Nu när jag skriver detta stycke ska jag komma ihåg att felmeddela omedelbart...

Med lite övning så...

Nu hade vi investerat så mycket känslor och tid i det här projektet att det inte fanns någon återvändo. Vi körde därmed bort till Kottlasjön ändå (men säg det inte till nån).





Aluminiumsaltlösning tillförs Kottlasjön

När vi skulle sänka ned båten fick vi nästa chock. Vi berättade tidigare här i bloggen om att åtgärder skulle vidtas i Kottlasjön för att binda fosfor. Nu åkte så klart pråmen där ute och släppte ut sin aluminiumsaltlösning bland annat exakt vid vår tänkta provpunkt. Vi som precis skulle ta prover för bland annat fosfor. Vi rodde ut för att diskutera med herrarna på pråmen men vi förstod inte riktigt varandra vilket inte så lite berodde på pråmens mullrande motorer kan man tänka. Nu satt vi där, rådvilla, mitt ute på sjön medan klockan tickade snabbt mot det klockslag när alla proverna skulle hämtas upp. Vi telefonkonfererade med kommunekolog Jerker som i sin tur konfererade med pråmfolket. Till slut återkom Jerker och gav tummen upp. Grönt ljus, kör ändå!

Provflaskorna

Efter lite Ruttnerhämtande och reagensblaskande var vi så klara och hann precis tillbaka till Stadshuset i tid till hämtning. Nu får vi se om den kemiska analysen kommer bli korrekt. Kanske kommer provsvaret komma med betyget "utspädd läskburk"?

Vi såg dessutom två bävrar simmandes och gnabbandes på Stockbysjön. Det ni!

Vi har inga svar att delge er angående den här provtagningen ännu men ni kan kolla på länkarna Sjöarnas vatten och Kottlasjön (även Stockbysjön) på Lidingös hemsida där ni kan läsa sammanställningar av statusen på framförallt Kottla- och Stockbysjön. Provtagning har skett löpande från 70-talet med något undantag.



Silvia och hoppiland-Kalle åter i farten
Den ena klok den andra inte en så smart en
Den ena styr upp vår omastade slup
Med sikte mot Kottlasjöns största djup
Den andra en fånig skämtare
Som skojar mest om Ruttner-hämtare
-Ett redskap är ingen jäkla ploj!
-Allt måste inte alltid vara skoj!
Det är vemodigt att nu lämna skutan
Det är liksom mycket tråkigare utan
Men när vintern kommer eller ögonvrån är våt
Kan vi minnas när vi båda satt i samma båt
Vi kan minnas sommarens sista dagar
Jag det är nog så, jag beklagar
Provtagningen förblir ändå ett fint minne
Som vi kan bära med oss när vi sitter och fryser inne

Robert och Ruttner

onsdag 16 augusti 2017

Cykelservice

Igår var det dags för cyklarnas motsvarighet till en helkroppsmassage.

Vi hade dagen till ära bjudit in en lokal cykelbutik som erbjuder fältservice med allt från att byta innerslang till att smörja in knakande lager. Därtill kunde man till självkostnadspris få köpa reservdelar om detta skulle behövas och man ville. Det var många illa åtgångna cyklar som rullade upp till stadshusgaraget den här morgonen. Om cykelmekanikerna varit veterinärer så var hojarna nyligen konfiskerade byrackor i behov av första hjälpen. Sådana trebenta och utmärglade djur kan inte alltid räddas. Till exempel fick min chef Catarinas bakhjul sista smörjelsen och får nu ersättas av en ny modell. Hjulet kämpade tappert i 17 år men nu med ett stort hål hela vägen runt, i sidan där det en gång suttit en bromsyta, fanns det inte mer att göra. En spruta i baken och så bär det iväg som Wilmer X sjöng en gång.

Alla cyklar var inte lika vanskötta. Några ville bara höja sadeln eller få till en perfekt växling eller kanske få lite bromsverkan när man ändå klämmer åt bromshandtaget. Som några som läser vet finns det en sällsam tillfredsställelse i tysta och snabba växlar. Nu efter dagens event kanske några till får den uppenbarelsen?

Intresset visade sig vara enormt och Jesper, ansvarig för eventet, meddelade att de nog tagit emot fler cyklar än de trots allt kan hinna med under en dag. Det löste sig till slut genom att de kallade in en mekaniker till, tack för hjälpen Jesper och ni andra!

På eftermiddagen hade vi sedan ordnat en kurs i enklare cykelservice för de som ville ha kunskap om sin egen cykel och hur man själv tar sig an de vanligaste åkommorna. Här diskuterade vi glappande styrlager, byta av bromsklossar, laga punktering, justering av bromsar och av växlar med mera. Som bonus skickade jag ut lite youtube-länkar om ovanstående som repetition.

Många positiva kommentarer och ryggdunkningar senare kan jag konstatera att det blev en succé och vi kan bara varmt rekommendera det här upplägget för andra som läser den här bloggen till era arbetsplatser. Är det någon som vill veta mer om det här eventet eller söker kontaktuppgifter -hör då av er till Robert Karlsson.

onsdag 9 augusti 2017

The rumble of the jungle

Likt George Foreman när han mötte Muhammed Ali i Kinshasa 1974 är vår planet nere för räkning. För att fortsätta med sportanalogier kan jag konstatera att vi på bloggen för andra året i rad är tvåa på bollen. Det är väl aldrig positivt att vara sent ute men det känns lite extra tråkigt när det gäller dagens ämne. Årets overshoot day har tyvärr redan infallit. Det är den dagen då vi börjar leva på lånade tillgångar från framtiden. Förra året var det den 8 augusti men i år redan den 2 augusti. Första gången som Global Footprint Network räknade ut World overshoot day (1987) inföll dagen den 19 december, sedan dess har det alltså gott snabbare och snabbare åt fel håll. Domaren räknar upp mot 10 och vår planet står groggy i hörnet och försöker komma tillbaka in i matchen...

Jag trodde att jag var miljövänlig numera när jag cyklar och äter mindre kött och allt vad det är. Jag var kaxig och gjorde ett test här. I samma ögonblick som jag var klar med testet fick jag en livskris (en till...). Jag trodde jag var bra men jag var kass, jag har blivit lurad (av mig själv). Jag kände mig uppgiven här i min kontorsstol men sen började jag tala med min kloka kollega Silvia. Hon gav mig då lite perspektiv när jag som mest behövde det.

Så, vad tjänar det till att anstränga sig kanske även ni undrar?

Såhär va? Vi, jag och ni som läser, har ju haft en fantastisk tur egentligen. Vi är födda eller i alla fall lever i en del av världen där vi får med oss en lång rad förmåner. Här har det inte varit krig på evigheter, här finns arbetsmiljöregler och en välfärd, både offentlig och personlig, som få procent av jordens befolkning kan matcha. Vi har möjligheten att resa, möjligheten att välja, om det så rör sig om vilken lunch du är sugen på eller vilken telefon som du vill slösurfa på. I ett större perspektiv har vi det alla fantastiskt!

Men vi ska inte missbruka den här förmånen. Lite som Bamse, som eftersom han är stark också måste vara snäll, så ska vi vara en god förebild för omvärlden men inte minst för oss själva och dem runt omkring oss.

Med de här tankarna har jag ändå fått ny luft under vingarna. Jag ska härmed bli ännu bättre på att släcka lampor, äta mindre kött, köpa lokalt producerad mat, försöka minska min förbrukning av plast och förpackningar, samåka, cykla och verkligen tänka efter innan jag bokar en flygresa nästa gång. Jag är kanske inte redo att komma ner till ett fotavtryck som motsvarar ett jordklot redan idag men se upp i backen för jag är mer än redo att minska mitt avtryck! Alla som läser den här bloggen. Testa fotavtryckskalkylatorn ovan om ni vill men kan ni inte lova mig att bli lite bättre varje dag ni också?

Gonggongen ljuder och jorden överlever för att (till skillnad från Foreman i Kinshasa) gå åtminstone en rond till...


Tyvärr är det bara en planet vi har till förfogande i verkligheten.

onsdag 5 juli 2017

Kottlasjön och en kommunekolog på djupt vatten

I dag är vi tillbaka med ett nytt inlägg. Vad ska det handla om i dag då? Jo jag samtalade lite grann med min kollega och kommunekolog, Jerker, om vad som är på gång inom hans område. Saken med Jerker är att han sitter på så mycket information på sitt rum att han knappt får plats själv. Till besvär, inte minst, för honom själv när vi nu i dagarna ska omlokalisera oss inom stadshuset.

Många akter bli´re

För de som inte vet vad den kommunekolog är, kan du berätta lite om vilka arbetsuppgifter du ställs inför om dagarna.
- Som kommunekolog jobbar man med naturvård, men det kan handla om ganska olika arbetsuppgifter beroende på var i kommunen man sitter. I en annan kommun var jag anställd på en teknisk förvaltning. Då jobbade jag mycket med skötsel och information om naturen. Här på Lidingö sitter jag på miljö- och stadsbyggnadskontoret och då jobbar jag mest med planeringsfrågor och med dispenser i strandskyddsområden och naturreservat. Jag ska se till att hänsyn tas till naturvärden när man tar fram nya detaljplaner och program. För att få en översiktlig bild av Lidingös naturvärden och för att kunna jobba mer strategiskt med naturvård tog vi fram en grönplan för ett par år sedan.
Berätta lite om vad som är på gång inom staden.
- Det senaste två åren har jag jobbat mycket med att ta fram en Blåplan, som ska var ett stöd för att stadens arbete med vattenmiljöerna på och runt Lidingö. Blåplanen har varit ute på remiss nu i vår för att få in synpunkter från grannkommuner, länsstyrelse, ideella föreningar och andra. Nu ska vi ta till oss deras synpunkter och göra en del ändringar i planen innan den är klar att antas av politikerna i kommunfullmäktige. För att kunna ta fram en blåplan har vi behövt göra inventeringar och undersökningar och det har gjort att vi fått mer kunskap om våra vattenmiljöer. Det har bland annat blivit tydligt att Kottlasjön inte kommer bli en klarvattensjö igen inom överskådlig tid om vi inte gör nånting.
Men det är alltså lite åtgärder på gång i Kottlasjön nu?
- Ja precis!
Vad är det som gjort att vattnet är så grumligt och ibland helt grönt då?
Det beror på att det finns mycket växtplankton, vilket i sin tur beror på att det finns mycket fosfor i sjön. Fosfor är ett livsviktigt näringsämne som bland annat växtplankton måste ha för att kunna växa och föröka sig. En stor del av den fosfor som finns i sjön är fosfor som läcker ut från sjöns egen botten. Växtplanktonen tar upp fosforn och när de dör så faller de ner till botten och när de döda planktonen bryts ner så släpps fosforn ut i vattnet igen.
Inte an alge men väl en kanalje...Jerker på djupt vatten....närsynt?
och andra dåliga vitsar...
Som ett eget kretslopp alltså?
- Exakt! En del av växtplanktonen äts upp av djurplankton som i sin tur kan ätas upp av större djur och då blir fosforns kretslopp lite längre, men fosforn som finns i Kottlasjön cirkulerar. Det gjorde den inte innan Kottlasjön blev övergödd på 60- och 70-talet av orenade avloppsutsläpp. Då stannade fosforn kvar i sedimentet. Det finns ämnen i sjöbotten bland annat kalcium och aluminium som binder fast fosforn i botten, men i Kottlasjöns botten finns det inte tillräckligt mycket fosforbindande ämnen för att kunna ta hand om all den fosfor som släppts ut i sjön, så överskottet av fosforn cirkulerar runt i sjön och ger upphov till mycket växtplankton och grönt grumligt vatten.
Om vi inte gör någonting så kommer det ta mycket lång tid innan Kottlasjöns vatten kommer att bli klart igen på grund av bristen på fosforbindande ämnen i sjöbottnen.
En grönskimrande Kottlasjö.
Men nu är det alltså åtgärder på gång?
- Precis, det som ska göras i sommar är att tillsätta mer fosforbindande ämnen till Kottlasjöns bottensediment. En pråm kommer åka runt i sjön och tillsätta en aluminiumsaltlösning i det översta lagret av sedimentet på de bottnar som är tre meter djupa och djupare. Aluminumsaltet kommer sedan att binda det överskott som finns av fosfor så att fosforhalterna kommer att bli mer normala i sjön.
All aluminium kan ju inte bli läskburkar så det här kanske inte är en så pantad lösning ändå? Det finns inga risker då?
- Den aluminiumsaltlösning som kommer användas används också för att rena dricksvatten och den är ofarlig för människor och djur i de halter som kommer användas. Så det kommer gå bra att bada som vanligt i Kottlasjön i sommar så länge man inte simmar nära pråmen. De bottnar som behandlas kommer att påverkas tillfälligt av behandlingen, men efter behandlingen kommer vi få en ökad mångfald av både växter och djur i Kottlasjön. I och med att vattnet kommer bli klarare så kommer solljuset nå längre ner i vattnet, vilket gör att vattenväxter kommer att kunna växa på djupare bottnar än idag. Växterna behöver också fosfor så när det blir mer växter så kommer det bli ännu mindre fosfor till växtplanktonen, vilket gör att växterna hjälper till att hålla vattnet klart.
Tack så mycket Jerker för lägesuppdateringen.

För den som vill veta mer om Kottlasjön eller om projektet kan läsa här (om blåplanen) och här om projektet i Kottlasjön.